Idag är vi trötta. Allihopa. Jag & matte går med Arvid till skolan och jag får höra hur sööööt jag är när några klasskompisar kommer och vill hälsa på mig. Vi går vidare till tågstationen och träffar de som jag kommer att träffa varje morgon sen när det blir vanliga vardagar här. Jag sätter mig ner och tittar på allt och alla. Tåget kommer men vi ska tydligen inte med idag. Istället går vi upp i skogen och det är härligt väder. Solen skiner och det ångar från stenar och annat. Vi går och går och jag har hittat ett bättre tempo, snabbt men bra och vi går i samma hastighet matte och jag.  Det luktar så gott överallt och jag faller in i mitt sick sack mönster framför matte.

Nästan hemma träffar vi en ny bekantskap, dvärgschnauzern Sally och hennes matte. Sally är en lite småsur dam med ett vackert bärnstenshalsband. Hon är rätt rolig tycker jag. Hon presenterar mig för en löjlig liten papillon vid namn Pepe, han är mindre rolig och står mest och småmorrar bakom sin husse. Där kan han gott stå.

Vi är hemma och vilar ett tag innan det bär iväg mot tåget igen och nu ska vi åka med. Jag kliver världsvant på och sätter mig intill matte.  Har lite svårt att förstå varför jag inte får hälsa på alla andra men men, lägger mig ner och tittar istället. På stationen blir vi hejdade av en äldre dam som frågar om hon får hälsa på mig. Hon berättar att hon har en precis likadan hemma, fast en tik. Samma djupa färg och samma mörka teckning. Hon blir alldeles tårögd när hon säger till matte att hon valt den bästa hundrasen av alla. Trevlig tant.

Nu bär det iväg till jobbet där jag ska få vara om dagarna. Vi bekantar oss med Minna som jobbar där och hon blir alldeles kär i mig! Jag får en boll att leka med och så är vi där ett tag. Matte sitter och läser och är rätt trist så jag passar på att vila en stund. Tja, sen åker vi hem igen. Nu vet jag precis hur man bär sig åt på tåg!

Vi hämtar upp Ella på dagis och väl hemma blir det fotboll i trädgården och jag får springa lös. Tja, sen sitter vi ute och bara myser ett bra tag. Eftermiddagen försvinner i ett huj och jag är rätt trött. Det blir en timmes kvällspromenad i mörkret innan det är dags att gå och sova. Jag somnar direkt när jag lagt mig på min bädd och snarkar djupt.

Har sovit bättre i natt och när det blir dags för morgonpromenad strax efter 6 är jag på strålande humör! Inte gör det nåt att det ösregnar ute. Vi är ute en timme och möter inte en enda hund! Vad är det med alla idag? Får frukost när jag kommer hem och äter synnerligen lugnt och sansat. Får hålla till i hallen tills jag torkat någorlunda men matte håller mig sällskap och läser tidningen. Nu börjar de andra vakna till också och det står inte på förrän vi är ute igen och på väg till skolan med Arvid. Träffar 10-årige Charlie på skolgården, en Berner Sennen.

Lattjar lite med Ella när vi kommer hem, hon gömmer mitt ben och min knut under filten i bädden och jag letar på dem. Sen blir det lugnt en stund och jag passar på att tupplura lite.

Efter en stund tar vi en promenad bort till tågstationen och döm om min förvåning när jag inser att vi faktiskt ska åka med! Det är ju inte bara vi på tåget och visst är det lite konstigt att jag inte får hälsa på ALLA andra men det ska tydligen vara så. När vi gått av tåget är det så många människor runt omkring oss så jag blir alldeles snurrig och stressig. Vet inte riktigt vart vi ska men känner att det är bäst att vara först och dra iväg med oss framåt framåt! Vi går en liten sväng innan vi återvänder till tåget och åker hemåt igen. Sitter fint på golvet intill matte & Ella och tycker att det är rätt skönt när vi kliver av i Storvreta igen. Går sakta hemåt i regnet, lite för sakta om jag får tycka…

På eftermiddagen går vi ut i trädgården och busar med bollen. Det härligt att få springa lös och bara rusa runt bland träd och rabatter. Kommer visst över på granntomten ibland men återvänder när de ropar på mig.

Framåt kvällen tar vi bilen in till stan och släpper av Arvid vid musikskolan. Jag får promenera längs Fyrisån med Ella och matte och nu är det så där mycket folk omkring oss igen och då känner jag hur bråttom jag får. Träffar några hundar men många får inte stanna och morsa på mig, konstigt.

Strax före kl. 19 ska vi iväg igen och den här gången åker vi till veterinären. Jag ska få min 1-årsvaccination. Matte berättar att jag är lös i magen och veterinären känner igenom hela mig och tycker att jag är så fin. Det här med magen kanske bara har med omställningen att göra tror de.

 På kvällen är jag trött, trött, trött. Vi går ut en sväng till innan det äntligen blir dags att gå upp och sova för natten.

Jag har sovit lite oroligt i natt så det är jättekul när matte äntligen vaknar och frågar om jag vill gå ut. De andra sover så vi smyger ner för trappen, ja hon smyger medan jag rasslar på som bara den. Ute ligger dimman som ett mystiskt täcke och det är alldeles tyst. Vi ger oss iväg på en rask promenad och jag sicksackar mig fram som den springer jag är och det finns hur mycket som helst att lukta på. Plötsligt hör jag hur något litet vitt och luddigt därframme skäller på mig. Jag stannar upp och lyssnar lite mera noggrant och så går vi vidare. För säkerhets skull går jag en omväg runt den men kan inte motstå att gå fram och lukta. Det lät värre än det var och vi går vidare. Möter både andra fotgängare och cyklister och jag vill hälsa på alla, men får inte. Nu har jag fått upp farten och drar på rätt bra men så blir det tvärstopp. Hm, jag backar tillbaka till matte och tittar på henne och det var visst bra för nu blir hon glad och går vidare. Jag får upp farten igen men samma sak händer – hon stannar och jag går tillbaka. Det kommer att ta precis hur lång tid som helst att komma hem om hon ska stanna så här hela tiden

Kommer hem i alla fall och får frukost. Nu har resten vaknat och är i full färd med frukost & påklädning. Strax har allihopa gått hemifrån och jag är själv med matte. Konstigt. Hon är rätt trist nu, sitter bara där vid bordet så jag passar på att vila en stund.

Så blir det dags för promenad – jabbadabbadooo! Jag har fattat att jag ska sitta i hallen innan jag får på mig halsbandet och att hon går före ut genom dörren. Nu har vi ett schysst tempo som passar oss båda och vi går igenom skogen en liten bit. Kommer ut på en grusväg och möter en annan springer – som inte får hälsa! Typiskt. Men det är snart glömt för vi går vidare i vårt synnerligen växlande tempo. Jag drar på och hon stannar. Hela tiden. Men jag tror att jag ser ett samband mellan hennes glada tillrop och mitt saktare tempo samtidigt som jag har så himla bråttom.  Plötsligt händer det igen! Jag är en bit före och inser att hon vänt och bara gått åt andra hållet – utan att säga till. Jäklar och vad jag springer för att komma ikapp henne! Och det lönar sig minsann, glada tillrop, smek och Frolic. Det här gillar jag!

Väl hemma släpps jag lös i trädgården och kan kuta så fort jag orkar! Runt träd och genom rabatter flyger jag fram – hej vad det går! Jiiihaaa! Vi leker tafatt och har lika kul båda två.

Kommer in och blir torkad om fötterna. Jag får stanna i hallen medan hon går in i köket och gör lunch till sig själv. Jag passar på att ta en tupplur. När jag vaknar har jag torkat och får gå in till henne och då gosar vi lite leker en stund. Jag blir kammad och vill sitta i hennes knä. Katterna kommer in och käkar men jag bryr mig faktiskt inte så mycket om dem, har sett hur de fräser och viftar med tassarna när jag blir för närgången. Typiskt otrevligt.

Efter en stund kommer det någon och jag kollar lite försiktigt men det var ju lillhusse! Nu blir det bus och stoj en stund igen. Så blir det en åktur med bilen, lilla Ella ska hämtas på dagis och så ska det visst handlas mat. Jag och barnen sitter i bilen och väntar och det funkar bra. Väl hemma får jag hoppa ut ur bilen och vara lös igen, får syn på en katt som slinker genom häcken och jag är inte sen att slinka efter. Hoppsan, kom visst in på granntomten och jösses vad de ropar på mig. Tappar bort katten men lyckas ta mig tillbaka genom samma ställe i häcken. Barnen har hittat en fotboll som är jättekul att jaga och när jag får tag på den kan jag faktiskt bära den! Nu blir det lek och spring en stund igen och vi har så himla kul tillsammans.

När vi kommer in ska maten packas upp och jag får ett tuggben! Funderar lite vad jag ska med det till och lägger det åt sidan ett tag. Fast kanske jag ska prova ändå, hm. Oj, kan liksom inte sluta tugga nu! Lägger mig i min bädd och tuggar och tuggar och tuggar och tuggar och tuggar och…

Jaha, så har man flyttat igen. Åker med nya familjen till Valbo och Jennys Hund & Katt. Här inhandlas det grejer vill jag lova! Fick en bur som passar både mig & bilen perfekt och i den en blå mjuk fäll att ligga på. En Biabädd och en stor säck mat lastas också in innan vi åker vidare till Bastfallet. Träffar tant Hedda igen. Hon luktar inte riktigt lika gott som förra gången när hon höglöpte… Vet inte vad hon tycker om mig egentligen för hon både grälar och är glad samtidigt. Jag låter väl henne vara så kanske hon lugnar ner sig. Vi går en promenad uppe i åsen tillsammans, hela flocken. Jag kollar lite på vad Hedda gör och går där hon går. Jag knuffar lite på henne i farten och då grälar hon igen… Jag har fullt sjå att hålla ihop allesammans och vill helst att alla går precis intill varandra. Jag vill till husse som går först och plötsligt ropar han på mig och jag kan springa lös till honom. Härliga tider! Sen ropar matte och jag springer till henne så fort jag kan och alla blir så glada! Jag får kuta runt kring flocken en stund och plötsligt är jag först, men då helt utan förvarning bara vände allihopa och gick åt andra hållet. Jag tvärnitade och sprang ikapp dem och de blev så där himla glada igen. Underbart att få springa själv och riktigt sträcka på alla benen i full galopp. De ropar och jag kommer och alla bara älskar mig. Det ska nog bli bra det här.