För någon vecka sen kom Elin och berättade att hon snart inte kan ta ut Moltas på dagarna längre... Hon har fått en praktikplats som hon snart börjar på. Visst visste vi om att den här dagen skulle komma men det har ju varit så bra nu när hon har varit ute och joggat eller gått med Moltas några dagar i veckan. Jättelyxigt för oss såklart. Moltas & Elin har funkat jättebra ihop och vi har kunnat koppla av och inte haft det där dåliga samvetet som gnagt. Men men, allt varar ju inte för evigt och det är ju inte värre än att vi tar ut honom på lunchen. Visserligen inte lika länge som Elin kunnat göra men fullt tillräckligt ändå.

Men så en dag när jag öppnade min mail så fanns det där!!! Beskedet från dagiset som vi köat till - fr o m 3 januari har de en plats till Moltas!!! Kan det bli bättre timing? Vi var där på besök i tisdags för att få träffa fröken Britt och se hur det ser ut. Hon verkar vara en riktig entusiast med massor av energi och det känns skönt. Moltas är ju en riktig supersocial kille så jag tror att han kommer gilla dagismiljön. Nu får han en flock att vara i om dagarna, han får komma ut två gånger på promenad och då tillsammans med flera nya kompisar. Jag hoppas bara han kan sköta sig och inte drabbas av rena rama glädjefnattet när de ska ut. Han ÄLSKAR ju alla andra hundar & människor och jag kan tänka mig att det tar ett tag för honom att varva ner tillsammans med dem. Eller så spanar han in hur de andra beter sig och faller in i mönstret. Det ska bli mycket spännande att få höra hur det går för honom. Eventuellt ska han få dela box med cavalieren Pepe. Men Pepe är tydligen rädd för stora schäferliknande hundar... Visserligen är nog Moltas stor i Pepes ögon men speciellt schäferlik är han ju inte. Tja, vi får se hur det blir. Jag har fullt förtroende för fröken Britt så det ordnar sig säkert till det bästa.

Kallt har vi haft det men det märks inte på Moltas. Han sticker gladeligen hela huvudet i snön och bara nosar sig fram genom livet. Det är svårt att veta när det är för kallt för honom för han visar inte det minsta tecken på att frysa. Jag kortar förstås ner våra utestunder men man måste ju få röra på sig också. Jag börjar tro att jag har varit nomad i något tidigare liv för jag kan vara ute och gå hur mycket som helst känner jag. Det här med att skaffa hund var även ett friskvårdsprojekt för mig. Nu finns det inga som helst undanflykter längre, jag måste ut med Moltas och då blir det powerwalk flera gånger om dagen. Och det märks att byxorna sitter lite lösare faktiskt! Jag har dessutom klarat mig från förkylningar hela hösten. Resten av familjen har legat sjuka men inte jag. Och det är jag övertygad om att jag har Moltas att tacka för! Mitt lilla lyckopiller!

För att klara kylan så har han nu fått ett härligt täcke och han är så snygg i det! Fleecefodrat, vindtätt och med en liten snygg pälskrage! Han känner sig nog fin i det också för svansen viftar som aldrig förr när vi går ut och det bara smäller i tyget när svansen slår i från sida till sida. 

Nya kurser är på gång kan jag berätta; luktdiskriminering börjar redan i mitten av januari och sen blir det mera vardagslydnad i slutet av februari. Spännande & kul tycker jag! Börjar ju också bli lite utställningssugen och för att förbereda mig så kommer jag nog att åka till Stora Stockholm den 18/12. Där ska jag parkera mig vid hanhundsringen och verkligen se hur de andra ser ut, hur de som är i Moltas ålder är utvecklade, hur de är klippta och hur de sköter sig... Tror knappast jag kommer se någon som är lika snygg   men det ska bli jättekul att få jämföra lite. OM jag nu orkar iväg... Vi har julfest på jobbet på fredagkvällen men man måste ju inte vara kvar till sist. Jag har skjuts så det gäller bara att pallra sig upp. Ladda med lite ät- & drickbart och ha kameran i högsta hugg och kanske ta med något att sitta på. Det var ju åratal sedan jag var på utställning senast och det har säkert hänt saker i regelverket så vi får väl se om jag hänger med. Var ju en flitig ringsekreterare en gång i tiden men som sagt, det var l ä n g e sen... Jag har mailat springerklubben om att det vore kul om de anordnade utställningsträning här i vår avdelning, det kanske är fler än vi som skulle behöva det? Annars tror jag SKK brukar ha sånt framåt vårkanten. Tror att jag har lite koll på hur jag ska ställa upp honom och då sköter han sig verkligen bra (när vi är ensamma hemma vid spegeln i badrummet...) men när jag ska få till en snygg rörelse tror han genast att vi ska leka och börjar hoppa som bara den. Puh.