Jahapp, så var första kursen avklarad med diplom och allt. Roligt & väldigt givande har det varit och nu är vi i full gång med att planera för nya kurser efter nyår. Jaktlydnad & luktdiskriminering låter ju helt klart som något för oss!

Tänk, nu har vi haft Moltas hos oss i två månader och på något underligt sätt känns det både som en evighet och som om tiden fullkomligt rusat iväg. Så annorlunda vår tillvaro är nu. Mera inrutad men också mycket friare. Konstigt. När jag tänker tillbaka har det hänt en hel del med Moltas också. Från att ha dragit som en tok när vi var ute och gick har han helt klart lugnat ner sig. Men än har vi mycket kvar tills jag är nöjd... Men man får glädjas åt varje framsteg. Helt plötsligt blev hans värld fylld av dofter och han går med näsan i backen precis hela tiden.

I söndags tog jag fram saxarna igen för att snygga till pälsen. Tassarna såg helt vildvuxna ut och jag hade dragit mig lite för att klippa dem. Har fått för mig att det nästan är svårast att få dem fina. Moltas stod helt stilla på  köksgolvet medan jag kröp runt honom och klippte. Bäst gick det när jag liksom höll saxen vertikalt och bara klippte runt tassen, följde formen och klippte jäms med klorna. Han är verkligen tålmodig i de lägena och står helt stilla medan jag kan göra precis som jag vill med honom. Jag blev väldigt nöjd med resultatet! Kanske någon annan skulle ha synpunkter men för att vara första gången för mig så blev det över förväntan. Passade på att effilera öronen och klippa ur på insidan av dem. Svansen tog jag också och klippte till. Jag är osäker på hur mycket päls som ska finnas kvar på undersidan men nu har han en tjusig fana som slutar precis vid svanstippen. Kanske ska fanan klippas ner? Jag får studera lite bilder och kolla hur vinnarhundarna brukar se ut. När han kom till oss var svansen bara som en lockig gullsvans och nu har pälsen helt klart vuxit till.

Nu börjar jag bli lite sugen på att ställa ut honom också... Det får i så fall bli till våren så vi har lite tid att träna. Som han är nu skulle han inte kunna koncentrera sig utan bara vilja dra iväg till alla andra hundar... På våra promenader tränar vi nu på att gå förbi hundar och det går sådär är kan jag säga. Hm. Tycker inte att det är så kul att nästan släpa förbi honom men godis & lockande går inte hem i de lägena. Tror att vi ska lägga mera krut på kontaktövningar här hemma och nu har jag kommit på att leverpastej är något han kan göra nästan vad som helst för. Och just därför borde jag ju vara förberedd med leverpastej när vi går ut   .

Tränar en del på att han ska gå bakom mig också. Det vore så skönt om det kommandot fungerade när vi t ex ska av tåget. Som det är nu går det bra ibland och andra gånger far jag som en vante efter honom. Inte kul om det står en hund precis utanför. Jag fattar inte att de som sedan ska på tåget inte kan lämna plats till alla som ska av innan de börjar trängas framför dörrarna! Grrr  .

Jag har gruvat mig en hel del för de gånger när det är knökafullt på tåget och folk bara trycks på, inte så kul när man har sin hund med. Förra veckan fick vi uppleva det, men det gick rätt bra ändå. Konduktören ropade in i vagnen att alla fick trycka ihop sig för det var en hund som också skulle med. Härligt med hjälpsamhet! Vad jag heller inte förstår är folk som sätter sig i närheten av oss och sen bara sitter och ser sura ut när Moltas rör på sig och råkar komma för nära. Välj en annan vagn då!!! De flesta vagnar är faktiskt hundfria.

Så här ser det oftast ut när vi åker hem med tåget

Snö har vi fått och detär så himla kul tycker min lille Mollepålle! När första snön kom gick vi ut på promenad och för varje steg han tog så blev det som snöbollar som skuffades framför honom och dessa skulle han bara jaga fatt på! Gulligt! Och att galoppera runt i snön och springa & hoppa är ju bara hur kul som helst!

När vi går upp till vår skogsväg har vi numera alltid linan med oss så han har 15 meters frihet att röra sig på. Innan inkallningen sitter vill jag ju inte ha honom lös. Helt automatiskt blir det då att jag övar honom på kommandot "vänta" och det känns som han börjar snappa vad det handlar om nu. Jag vill ju helst att han ska lyssna till visselpipa men det blir liksom aldrig av att träna på det. Får väl ta mig i kragen helt enkelt och lägga upp en strategi. Kanske redan idag?

Full fart framåt!

Och så stannar han och inväntar mig.

Kanske har jag ropat "vänta".

En sväng ut på åkern är inte fel.

Vår favoritväg.

"Loss" är ett kommando som vi tränar flera gånger varje dag för han vill INTE släppa sina fynd. Istället för att snällt bara släppa håller han så hårt han kan och morrar dovt & farligt. Inte ok tycker jag och varvar med byteshandel och att helt enkelt bända upp käkarna på honom. När det gäller byteshandel så gäller det att man har något riktigt attraktivt om det ska fungera. Leverpastej funkar bäst men hur ofta har man en sån bit till hands? Jag mailade hundcoachen Fredrik Steen om tips och han skrev att när man har ett "loss" som fungerar kan man sitta och mata sin hund med köttbullar och så fort man säger "loss" så spottar hunden ut. Vet inte om vi någonsin kommer dit men vi fortsätter öva.

Vila i lillhusses säng är inte alls dumt.

   Hej på ett tag!

Att Moltas är duktig på viltspår har jag ju sett men att han skulle vara en sån mästare på inkallning hade jag aldrig trott.

Det var på kursen i tisdagskväll som vi skulle öva på inkallning i lina. Alla hundar hade sele på sig och så fick vi låna linor,  25 m var den vi hade. Dessutom fick vi en lite grövre då både jag & kursledaren nog trodde att Moltas skulle dra iväg till de andra hundarna. Grejen var att hundarna skulle tro att de gick lösa och när de var på väg åt något annat håll skulle vi kalla in dem. Moltas höll sig i närheten av mig hela tiden och jag spankulerade lite hit och dit för att testa om han hade koll på var jag var. Det hade han. Tror han kom på alla mina inkallningar och det var så himla kul! Enda gången det blev svårt för honom var när vår kursledare kom och "störde". Moltas är ju rätt förtjust i henne så han sprang gladeligen fram till henne när hon kom och pratade med honom.

Ja, det var en riktigt lyckad kurskväll!

Tillbaka med den funna klöven

Söndagen innan fick han gå ett spår som pappa lagt till honom. Hittills är det ju bara jag som gjort spår till honom och då kan det ju vara så att det till viss del är mina spår han följer. Det vet jag ju inte.

Den här gången var det väldigt mycket torra löv som klöven släpats på och dessutom blåste det så det var nog lite knepigare för honom. För mig blev det ju också desto svårare att hänga med då jag inte hade nån aning alls om vart spåret gick. Jag märkte ju att han tappade bort sig ibland men han hittade tillbaka och kom till spårslut! Duktiga Moltas.

Igår tog jag med mig linan när vi gick vår långpromenad, selen fick han ha på sig också. När det inte är spårning låter jag honom ha även halsband så det ska vara någon skillnad på promenad och "jobb". När vi kom upp i skogen bytte jag ut kopplet mot linan och så gick vi iväg. Moltas trodde att han gick lös och jag hade säkerheten att kunna hala in honom om han inte skulle komma på inkallning. Det är ju också av hänsyn till andra som promenerar där och som kanske eventuellt är hundrädda. Man vet ju aldrig. Innan inkallningen sitter perfekt vill jag inte riskera att han springer på någon som kanske blir livrädd.

Vår vackra, duktiga, glada, snälla, gosiga, busiga, lekfulla Moltas!

Det var så himla kul att promenera med honom på det här sättet! Han kunde fara fram hit & dit men han höll sig hela tiden inom de 15 m som linan är. Inkallningen fungerade jättebra och jag märkte hur kul han tyckte att det var att kunna röra sig så fritt. Jag blev mera avslappnad och Moltas hade en mycket roligare promenad. Det var helt enkelt toppen!

På kvällen hade vi besök som hade med sig en hund av någon konstig spansk ras. Han ser ut som ett övergött får, säkert en halvmeter bred över ryggen. 6 år gammal och jättetråkig... Moltas ville ju som vanligt leka och ha kul men det passade tydligen inte denne hund som bara skällde och skällde. Hundens ägare tyckte inte att hon skulle lägga sig i utan hundarna skulle själva få "göra upp". Tja, inte vet jag. Ibland tycker jag nog att man måste rycka in och tala om vad som inte passar sig. Men det är känsligt det där. Precis samma sak som med barn, det tar emot att säga ifrån till andras barn när deras föräldrar är med.

Efter ett tag trodde ju Moltas att man skulle skälla och tog efter men då kände jag att det var nog. De fick vara i olika rum helt enkelt så vi fick lite lugn & ro. Men det var inte utan att jag tyckte synd om vår lille Molle pålle... Han försöker ju verkligen visa att han bara vill leka och gör inga som helst försök att mopsa sig. Ändå blir han utskälld och bortstött. Nästa gång får de komma utan hund. Så det så.

Moltas, min Moltas. Det gäller att ha högsta klassens tålamod märker jag men tror inte att jag kvalar in där. Har haft några helvetiska promenader de senaste dagarna och mina händer är helt slut kan jag säga. Att han inte bara förstår att det är trevligare att gå lugnt och fint intill mig istället för att dra och dra och bara bli flåsig och dreglig.

 Trött hund efter att ha blivit kammad & klippt

Jag sitter allt som oftast med näsan i någon bok och läser om kontakt, vardagslydnad, gå fint i koppel och allt man kan tänka sig. Provar metoder som Fredrik Steen, Cesar Millan, Eva Bodfäldt och Barbro Börjesson förespråkar. Jag lyssnar på råd från vänner och bekanta och jag googlar. Jag kan snart hålla egna teorilektioner om hur man går tillväga men Moltas struntar högaktligen i allt och gör som han själv vill. Puh. Fast när det är mörkt ute kan man tro att han tävlar i de högre lydnadsklasserna för då går han minsann fot med huvudet nära mitt knä. Allt som oftast buffar han eller tittar upp på mig och vill ha kontakt. Dessa stunder är ljuvliga och lyckan bara virvlar runt inom mig.

"Usch vad det är tröttsamt att posera för kameran ideligen"

Och så går vi ju på kurs. Imorgon kväll är det dags igen och läxan gick ut på att stanna på kommando. Han har varit hur duktig som helst hela veckan så jag har stora förhoppningar om att det har gått in i hans huvud i alla fall. Imorgon ska vi öva på inkallning i lina om jag inte missminner mig så då ska hundarna ha sele på sig. Jag inhandlade en spårsele i helgen och den fick han inviga igår när vi gjorde ett släpspår åt honom.

Ibland tränar vi på att bara sitta och hålla fast en dummy

Igår stod det dusch på schemat när vi kom hem från skogen. Vi var lika blöta och leriga båda två. Fy vad jag är trött på det här vädret, kan det inte bli lite härliga minusgrader igen? Sådär frostigt och krispigt i luften så det känns friskt att gå ut.

Nåväl, idag fortsatte vi med pälsvården och jag klippte honom för första gången. Tog det väldigt försiktigt och effilerade ner det som börjat vippa på öronen. Var lite tuffare på insidan av öronen och klippte ur ordentligt där. Och så tog jag bort morrisarna som växt ut och spretade lite här och där. Kände mig jättenöjd efteråt men jag tror inte någon kommer märka någon skillnad...

Tja, sen var det dags att sticka till skogs och bli blöt och lerig igen.

Mammas snötnos utan morrisar och med mindre vippiga öron

Imorgon ska vi också träffa våra träningskompisar Caesar och Lasse. Jag fortsätter väl öva på kontakt och passivitet i närheten av andra hundar helt enkelt. Det är nog så komplicerat för min lilla älskling.