Att Moltas är duktig på viltspår har jag ju sett men att han skulle vara en sån mästare på inkallning hade jag aldrig trott.

Det var på kursen i tisdagskväll som vi skulle öva på inkallning i lina. Alla hundar hade sele på sig och så fick vi låna linor,  25 m var den vi hade. Dessutom fick vi en lite grövre då både jag & kursledaren nog trodde att Moltas skulle dra iväg till de andra hundarna. Grejen var att hundarna skulle tro att de gick lösa och när de var på väg åt något annat håll skulle vi kalla in dem. Moltas höll sig i närheten av mig hela tiden och jag spankulerade lite hit och dit för att testa om han hade koll på var jag var. Det hade han. Tror han kom på alla mina inkallningar och det var så himla kul! Enda gången det blev svårt för honom var när vår kursledare kom och "störde". Moltas är ju rätt förtjust i henne så han sprang gladeligen fram till henne när hon kom och pratade med honom.

Ja, det var en riktigt lyckad kurskväll!

Tillbaka med den funna klöven

Söndagen innan fick han gå ett spår som pappa lagt till honom. Hittills är det ju bara jag som gjort spår till honom och då kan det ju vara så att det till viss del är mina spår han följer. Det vet jag ju inte.

Den här gången var det väldigt mycket torra löv som klöven släpats på och dessutom blåste det så det var nog lite knepigare för honom. För mig blev det ju också desto svårare att hänga med då jag inte hade nån aning alls om vart spåret gick. Jag märkte ju att han tappade bort sig ibland men han hittade tillbaka och kom till spårslut! Duktiga Moltas.

Igår tog jag med mig linan när vi gick vår långpromenad, selen fick han ha på sig också. När det inte är spårning låter jag honom ha även halsband så det ska vara någon skillnad på promenad och "jobb". När vi kom upp i skogen bytte jag ut kopplet mot linan och så gick vi iväg. Moltas trodde att han gick lös och jag hade säkerheten att kunna hala in honom om han inte skulle komma på inkallning. Det är ju också av hänsyn till andra som promenerar där och som kanske eventuellt är hundrädda. Man vet ju aldrig. Innan inkallningen sitter perfekt vill jag inte riskera att han springer på någon som kanske blir livrädd.

Vår vackra, duktiga, glada, snälla, gosiga, busiga, lekfulla Moltas!

Det var så himla kul att promenera med honom på det här sättet! Han kunde fara fram hit & dit men han höll sig hela tiden inom de 15 m som linan är. Inkallningen fungerade jättebra och jag märkte hur kul han tyckte att det var att kunna röra sig så fritt. Jag blev mera avslappnad och Moltas hade en mycket roligare promenad. Det var helt enkelt toppen!

På kvällen hade vi besök som hade med sig en hund av någon konstig spansk ras. Han ser ut som ett övergött får, säkert en halvmeter bred över ryggen. 6 år gammal och jättetråkig... Moltas ville ju som vanligt leka och ha kul men det passade tydligen inte denne hund som bara skällde och skällde. Hundens ägare tyckte inte att hon skulle lägga sig i utan hundarna skulle själva få "göra upp". Tja, inte vet jag. Ibland tycker jag nog att man måste rycka in och tala om vad som inte passar sig. Men det är känsligt det där. Precis samma sak som med barn, det tar emot att säga ifrån till andras barn när deras föräldrar är med.

Efter ett tag trodde ju Moltas att man skulle skälla och tog efter men då kände jag att det var nog. De fick vara i olika rum helt enkelt så vi fick lite lugn & ro. Men det var inte utan att jag tyckte synd om vår lille Molle pålle... Han försöker ju verkligen visa att han bara vill leka och gör inga som helst försök att mopsa sig. Ändå blir han utskälld och bortstött. Nästa gång får de komma utan hund. Så det så.