Idag fick vi äntligen träffa våra nya kompisar. Vi åkte till Uppsala Brukshundklubb på förmiddagen där vi stämt träff. Vi började med en skogspromenad tillsammans, det var 4-årige golden Lasse, 6 månaders Caesar som också är en springer, deras matte, Ella, min matte & jag. Lustigt nog var Caesar rätt lik mig i färgen - samma mörka bruna färg och rätt så heltecknad. Han hade lite mera vita fläckar på kroppen.

Till en början var vi alla kopplade och jag höll ju på att dra mig blå, hua så jag kämpade och det lät som om jag höll på att storkna. De andra skulle få gå lösa och min matte trodde väl inte att jag skulle ha någon anledning att springa ifrån dem så då släpptes jag också. Härliga tider! Oj vad vi kutade, Caesar och jag! Ner i diket, ut på åkern, tillbaka över diket med ett höjdhopp, gjorde en miss i avståndsbedömningen och for rätt in i dikeskanten... upp igen och ut på vägen i 100 knyck. Sladdade på alla löv som låg på vägen och for omkull men var snabbt uppe igen och så iväg. Inte undra på att man ligger som en kanelbulle nu och bara vill ta det lugnt.

"Bäst att ta igen sig ordentligt innan kvällens kurs"

Efter promenaden gick vi till appellplanen där de andra killarna tränade lite lydnad. Jag fattar inte hur de kunde koncentrera sig på sånt!!! Jag ville leka mer och allt som jag hittills lärt mig var som bortblåst. Visst gjorde matte några tappra försök att få kontakt med mig men inte ens köttbullar kunde få mig att göra såna avancerade tricks som att sitta  och gå fot har jag ALDRIG hört talas om. Min övning blev istället att vara passiv och inte få göra någonting. Dötrist, jag lovar och väldigt avancerat.

När vi kom hem igen stoppade matte tillbaka rådjursklöven i frysen. Hennes ambition var ju att lägga ett spår idag men hon insåg att det skulle bli lite väl mycket för mig. Har ju unghundskurs ikväll också. Klöven får vänta till helgen. Jag gick ju ett spår i söndags också, - den här gången med vinkel. Det gick precis lika bra som i lördags. Jag bara sätter ner nosen i backen och följer spåret - hur lätt som helst! I vinkeln ringade jag helt perfekt och då hittar jag ju spåret igen. Nu hade jag ju lite mer koll på vad som låg där i spårslutet och den här gången tog jag upp klöven och bar den en bit. Tänk vad min matte blir glad av det här! Det är riktigt kul att se henne stråla så fast regnet öser ner.

Nu ska jag få gå ut och rasta mig lite och kanske vi övar lite på sitt stanna kvar, gå "här" och ligg. Vi får se vad vi hittar på.

Matte tog med mig upp till skogen igår som utlovat. Under armen hade hon en vit plastpåse med okänt innehåll. Hon band fast mig i ett träd, gick fram någon meter och började sparka i backen. Nu kan man ju börja undra vad man har hamnat i för familj... Ur plastpåsen tog hon fram en rådjursklöv som hon rullade runt med foten och sen gick hon iväg med den dragandes efter sig. Inte undra på att hon var orolig att det skulle komma någon annan och se vad hon höll på med.

Hon försvann in bland träden och jag satt alldeles tyst och spanade en stund och så dök hon upp från andra hållet. Jaha, vad i hela friden ska vi göra nu? tänkte jag men behövde inte fundera speciellt länge. Vi gick fram till uppsparksplatsen och jag satte näsan i backen direkt. "Sök spår", "Spåra" hörde jag henne säga - uppmaningar som kändes helt onödiga... Jag kände direkt var spåret gick och följde det nogsamt. Min matte hade trott att det skulle gå i racerfart och att jag skulle slarva till det men icke sa Nicke!

Plötsligt försvann spåret så jag gjorde en ring tillbaka och då kom jag ju på det igen! Tror aldrig jag varit så här koncentrerad förut. Plötsligt kom jag fram till rådjursskanken och där låg visst en hög med godis också. Godiset struntade jag helt i, jag var totalt uppslukad av att bara nosa och nosa på skanken. Matte trodde att jag skulle plocka upp den och bära hem den och att det sedan skulle bli ett bestyr i att få mig att släppa den. Men nej igen, jag var hypnotiserad, koncentrerad och totalt fokuserad. Av ren och skär instinkt tog jag emot en godis som matte gav mig men så spottade jag raskt ut den igen. Vad ska man med godis till när man kan hänge sig åt en doft så intressant att allt annat känns oväsentligt. Nu ska vi noggrant studera min stamtavla för att se om inte självaste tjuren Ferdinand finns där någonstans bland mina anfäder. Jag känner mig starkt besläktad med en sådan doftkonnässör och min matte är jättedryg och säger att det börjar lukta viltspårchampionat här hemma.  

 .

Oj vad tiden rullar på! Har ju inte hunnit rapportera om mina bravader på ett bra tag nu men det har hänt grejer vill jag lova! Jag har börjat på kurs! Varje tisdagkväll åker jag iväg med matte till kursen och där spenderar jag en timme utomhus i mörkret tillsammans med sex, sju andra hundar av olika raser. Trots att alla är yngre än jag så tycker jag nog att det är mig det är mest fart på.

Vår kursledare gillar jag skarpt för hon bjussar på korv ibland och det är inte alls dumt. Min matte fattade det och hade själv fickan full i tisdags. Frolic går ju an men det är ju inte så man gör vad som helst för en fjärdedels sån precis.

Vi har börjat med sitt & ligg vilket jag är jättebra på. Sitt och stanna kvar är jag bra på ibland men vi tränar hårt här hemma. Jaktinkallning var superkul och min matte hade inte en chans att springa ifrån mig. Fast precis när jag skulle komma fram till henne upptäckte jag att cockern Alvin satt och bajsade en bit bort så då sprang jag till honom istället. Såklart.

Läxa till nästa gång är att träna på att gå intill matte. Inte tävlingsfot precis men ändå intill utan att dra i kopplet. Matte använder ordet "här" när hon vill att jag ska gå lite lugnare och faktum är att jag har fattat det. Det går hur bra som helst när vi är ute på våra morgon- och kvällspromenader för då är det ju mörkt och lite läskigt. När vi kommer till stan går det ändå hyfsat får jag nog lov att säga men vi fortsätter hårdträna för jag glömmer bort mig ideligen. Den svåraste övningen av alla är när man ska gå fint förbi hundar & människor UTAN att få hälsa. Jösses vad jag drar och kämpar för att få komma fram till alla och envar.

Vi har också varit på Brukshundcenter och träffat Mia som är hundinstruktör. Där fick matte sitta en timme och prata igenom vad vi ska träna på och hur. Hon tyckte att hon fick en massa goda råd som nu ska praktiseras. Och så köpte hon en rådjursskank som ligger här i frysen och väntar på att det ska bli helg så vi kan göra ett spår och prova hur det går. Spännande!

Vi har även fått kontakt med en annan springerfamilj som vill ha en träningskompis. Det är 6 månaders Ceasar och hans matte som vill träna med oss. Vi har ännu inte träffats med det smids planer och det ska bli jättekul!

Tänk att det har gått en hel månad sen jag flyttade hit! Helt otroligt. En massa smeknamn har jag hunnit få också - Molle Puff, Molle pållen, Molle molekyl och så här i förkylningstider kan det bli Molle Mollipect.

Ja, så har ännu en helg passerat men inte vilken helg som helst utan en kalashelg! Ella fyllde 5 i lördags och det firades minsann. Normalt sett får jag inte vara i husses & mattes säng men när ALLA andra var där och det var paketöppning kunde jag inte hålla mig...

Hm, vems prickiga ben sticker fram därbakom tro?

Matte & jag gick som vanligt en lång tur i skogen och precis som vanligt hittade hon en ny väg som hon måste utforska. Nu har hon börjat prata om att införskaffa en orienteringskarta eller liknande för att kunna hålla koll på vart alla små stigar och skogsvägar leder. Det är ju helt omöjligt att utforska alla till fots på det här viset.

På eftermiddagen kom det gäster och förutom en massa gratulationer tyckte jag att jag mest hörde ord som "visst är han fiiin", "har du någonsin sett en så vacker brun färg?", "oooo, vilken trevlig hund", "tänk vad han kan koppla av fast det är så många här". Till och med tant Hedda verkade lite mera vänligt inställd. Mycket lite dock.

Man vill ju gärna vara med och leka med den nya Barbien"

Såna här dagar blir ju inte direkt som vanliga dagar men det gör inte så mycket. Bara jag får vara med hela tiden är jag jättenöjd. Matte undrar ibland om jag bara inte kan ligga kvar och vila när hon ska upp och hämta något på övervåningen. Men jag bara måste hänga med upp. Jag brukar t o m följa med henne in på toaletten ibland för man vet ju aldrig.

"Skönt med en varm, mjuk kudde när man tröttnat på leken"

"Så blev det kväll och jag ville också mysa & höra på saga"

Nu är det dock måndag igen men vi får vara hemma för lillhusse Arvid har feber & ont i halsen. Vår morgonpromenad tog vi en timme senare än vanligt så det hade hunnit bli ljust ute. Det var alldeles frostigt, krispigt och någon minusgrad ute. Två hundar träffade vi - den första var mer som en dammråtta på ett snöre. Den stod på bakbenen och skällde som bara den. Matten tog ett steg in i skogen med den när vi gick förbi så den lille stackaren måste ha trott att jag var jättefarlig!!! Men apropå farlig, vi hade en man i röd jacka efter oss ett tag och han var verkligen farlig. Det är jag helt säker på trots att min matte hävdade motsatsen. Näe, det gäller att vara på sin vakt minsann.

Hund nummer två var en Sheltie som såg rätt så fredlig ut men strax innan vi möttes halade hussen in den och vi fick inte hälsa. När vi hunnit förbi varandra någon meter så började den också tokskälla. Som om den ville säga att den var mycket farligare än den såg ut men inte vågade säga något förrän jag var en bit bort. Jösses.

Imorgon börjar i alla fall min kurs och det ska bli så himla kul! Där kanske man träffar lite nya kompisar som man får leka med. Hoppas, hoppas, hoppas...

   Jösses vilken regnig dag. Det började stänka under vår morgonrunda sådär vid 6,30, men vad gör väl det? När vi gick med Arvid till skolan ösregnade det verkligen! Arvid fick hålla i mig för första gången under en längre bit och det klarade han galant. Tror att han växte en meter av stolthet och hela vägen hade han ett nöjt leende på läpparna.

Idag kom ingen Elin och tog ut mig på lunchen, hon har hundledigt på torsdagar, så matte kom och promenerade med mig. Vi passerade inspelningsplatsen för Hollywoodversionen av "Män som hatar kvinnor" och nu håller de på och plockar ner alla kulisser. Tänk att en sån storfilm spelas in här i mina kvarter! Igår stod Daniel Craig här i gathörnet och idag går vi här. Så kan det vara när man jobbar i stan  

I tisdags hade vi ledigt och det blev en härlig skogstur då igen. Nu packade vi med oss lite fika - nybakt sockerkaka, saft och vatten till mig. Jag blir så himla törstig och tar mig gärna en slurk ur diken som jag passerar men min matte vill inte riktigt det. "Lortvatten" muttrar hon och drar iväg med mig...

Det är toppen att få lite vatten serverat på promenaden!

Jag gjorde några av mina vanliga race och matte övade inkallning på mig emellanåt. Det går ju jättebra när det inte är några andra i närheten. Men det räcker tydligen inte... Och jag kan berätta att sockerkaka är jättegott!!!

Kära hjärtanes vad tiden går fort! Förra veckan bara sprang iväg men så blir det ju när man jobbar nästan varje dag. Elin kom och tog ut mig på promenad eller joggingtur om dagarna och det är jätteskönt. Matte och jag gick ut längs Fyrisån en dag och vilka konstiga hundar man kan träffa i stan! En nerklippt Portugisisk vattenhund t. ex! Jösses vad konstigt, men rätt fin ändå på något sätt. Han hade fått behålla plymen på svansen i alla fall…

I lördags fick jag följa med husse & Ella till ridskolan. Jag fick visserligen sitta kvar i bilen men bakluckan var öppen så jag kunde se vad som försiggick. Vi har ju träffat på en och annan häst på våra skogspromenader och det är väl inget konstigt med dem egentligen. De är ju inte så intresserade av att hälsa på mig förstås men jag vet inte om jag är så road av dem heller.

Söndagar är härliga tycker jag. Då brukar det bli riktigt långa skogspromenader och i bästa fall får jag springa lös. Min matte har dock blivit lite mera osäker på mig eftersom jag visat att jag verkligen kan dra iväg om jag får upp ett spår. Jag gjorde det i tisdags och det var hon inte så glad åt… Men det var ju min kompis Sally som var ute och plockade svamp och då bara måste jag ju springa bort och hälsa på henne.

Innan jag fick korn på Sally klättrade vi upp på stenar, jag & Ella.

Nu gick vi en skogsväg där det inte brukar vara så många och matte kan lätt hålla koll på om det kommer någon långt bort så då hinner hon kalla in mig och koppla mig. Tror hon… Vi övade verkligen jättemycket på inkallning och jag är så himla duktig! Jag springer också v-ä-l-d-i-g-t fort så om någon känner till några tävlingslopp för springrar så hojta till vetja. Min bromssträcka är väl på ca 50 meter och då gäller det att ingen står i vägen för jag kan fälla en björn till marken med den kraft jag har när jag kommer dånandes. Det har lillhusse fått erfara…

Ser ni att det är jag som springer iväg?

Nu har matte ropat på mig och då kommer jag i full galopp.

På eftermiddagen kom tant Hedda och hälsade på, ni minns min cockerväninna som är 7 år och inte van vid andra hundar i familjen. Jösses vad hon morrade och grälade på mig. Jag gjorde mig till allt jag orkade för att hon skulle leka istället men förgäves.  Kloklippning och badning blev det också den här dagen.  Nåja, duschning rättare sagt. Det är rätt skönt att få en varm dusch och bli genommasserad med schampo när man kommer in efter en lång promenad. Och så upptäckte de att jag fått finnar på hakan! Kan hundar få ungdomsfinnar? Här var det ingen som visste så nu hålls det koll vill jag lova. En fästing hittades också.

Nästa tisdag börjar vi på kurs! Det ska bli kul. Unghundskurs med vardagslydnad så min matte hoppas på att lära sig massor. Hon är verkligen kurssugen! Kantarellkurs, agility, viltspår och kanske jakt. Vi träffade några goldendamer som tipsade om en jakttränare vid namn Lasse Johnson som bor här i närheten. Han är en guru!sa de alldeles lyriska. Nåja, vi får se. Min matte tyckte inte riktigt om den där goldentanten, hon kändes lite för överlägsen och besserwissrig.

Idag är vi lediga så vi har haft lite sovmorgon. Det hade vi inte igår minsann! Då väckte matte mig strax före 6! Jag var så himla trött efter söndagen men hon skulle promt ut och gå. Fast när man väl kommer ut är det ju rätt skönt. Jag har min snygga reflexsele på mig när det är mörkt så det lyser så vackert om mig när vi passerar lampor eller när bilar kör förbi. För kom ihåg: VÅGA SYNAS I HÖSTMÖRKRET - DET ÄR TUFFT MED REFLEX!