Ja, så har ännu en helg passerat men inte vilken helg som helst utan en kalashelg! Ella fyllde 5 i lördags och det firades minsann. Normalt sett får jag inte vara i husses & mattes säng men när ALLA andra var där och det var paketöppning kunde jag inte hålla mig...

Hm, vems prickiga ben sticker fram därbakom tro?

Matte & jag gick som vanligt en lång tur i skogen och precis som vanligt hittade hon en ny väg som hon måste utforska. Nu har hon börjat prata om att införskaffa en orienteringskarta eller liknande för att kunna hålla koll på vart alla små stigar och skogsvägar leder. Det är ju helt omöjligt att utforska alla till fots på det här viset.

På eftermiddagen kom det gäster och förutom en massa gratulationer tyckte jag att jag mest hörde ord som "visst är han fiiin", "har du någonsin sett en så vacker brun färg?", "oooo, vilken trevlig hund", "tänk vad han kan koppla av fast det är så många här". Till och med tant Hedda verkade lite mera vänligt inställd. Mycket lite dock.

Man vill ju gärna vara med och leka med den nya Barbien"

Såna här dagar blir ju inte direkt som vanliga dagar men det gör inte så mycket. Bara jag får vara med hela tiden är jag jättenöjd. Matte undrar ibland om jag bara inte kan ligga kvar och vila när hon ska upp och hämta något på övervåningen. Men jag bara måste hänga med upp. Jag brukar t o m följa med henne in på toaletten ibland för man vet ju aldrig.

"Skönt med en varm, mjuk kudde när man tröttnat på leken"

"Så blev det kväll och jag ville också mysa & höra på saga"

Nu är det dock måndag igen men vi får vara hemma för lillhusse Arvid har feber & ont i halsen. Vår morgonpromenad tog vi en timme senare än vanligt så det hade hunnit bli ljust ute. Det var alldeles frostigt, krispigt och någon minusgrad ute. Två hundar träffade vi - den första var mer som en dammråtta på ett snöre. Den stod på bakbenen och skällde som bara den. Matten tog ett steg in i skogen med den när vi gick förbi så den lille stackaren måste ha trott att jag var jättefarlig!!! Men apropå farlig, vi hade en man i röd jacka efter oss ett tag och han var verkligen farlig. Det är jag helt säker på trots att min matte hävdade motsatsen. Näe, det gäller att vara på sin vakt minsann.

Hund nummer två var en Sheltie som såg rätt så fredlig ut men strax innan vi möttes halade hussen in den och vi fick inte hälsa. När vi hunnit förbi varandra någon meter så började den också tokskälla. Som om den ville säga att den var mycket farligare än den såg ut men inte vågade säga något förrän jag var en bit bort. Jösses.

Imorgon börjar i alla fall min kurs och det ska bli så himla kul! Där kanske man träffar lite nya kompisar som man får leka med. Hoppas, hoppas, hoppas...