Det har varit en tuff vecka för Moltas. Han har varit helt slut på kvällarna och det var nog skönt när helgen kom och han fick lite vila. Han är ju inte direkt morgonpigg så han uppskattar verkligen att få sova längre än till 7  .

På dagis går det bra men det var först igår som han kunde koppla av och ta sig en liten tupplur. Annars har han haft fullt sjå att hålla koll på alla andra.

I torsdags började vi på vår kurs, luktdiskriminering. Kul och jobbigt. Det var sex hundar och vi delades in i två grupper så vi bara var tre i varje. Sen fick vi låta våra hundar nosa på våra nycklar för att de sedan kunna markera vilken som tillhörde matte. Det är bara massor av beröm och positiv förstärkning som gäller så det känns så himla kul! Moltas hade inga problem att hitta mina nycklar bland de andra men så låg det ju också en liten köttbullsbit under dem... Vår kursledare säger att som hund ska man ha hög ingångslön när man lär sig något nytt och sedan kan lönen minskas efterhand. Tur att det inte är så i vanliga arbetslivet...  Eller? Nästa grej som ska tränas in är att hundarna ska sätta sig för att markera att de hittat vad de skulle söka efter så läxan blev att lära dem sitta på handtecken. Det går jättebra för Moltas och när jag tänker efter har jag nog alltid visat med handen samtidig som jag sagt "sitt". Problemet är ju bara att när vi är på kursen har han fullt sjå med att titta på de andra hundarna och har väldigt lite fokus på mig. Då är det ju inte så lätt med handtecken precis  . Kursledaren påminner om oss att vi ska bli som idoler för våra hundar men det känns som mitt idolskap är väldigt beroende på vad som finns omkring oss. Jag får jobba på det.

Har lite funderingar på vad som kommer hända när hundarna ska hämta det de ska leta efter. Tyckte jag läste att de ska kunna hitta mattes/husses vante bland de andras och plocka upp den. Jag tvivar inte en sekund på att Moltas kan hitta min vante bland andra och jag tror säkert han kan plocka upp den men sen kommer det svåra - att få honom att släppa den. Han är fortfarande enormt bytesmedveten och släpper inte det han har lyckats fånga. Byteshandel fungerar inte, "loss" fungerar inte, avleda fungerar inte. Om någon har några tips tar jag gärna emot det. Detta kan bli ett problem för oss då jag har tänkt jaktträna honom. Det är redan ett problem när han tar något han inte får ha och ingen kan få av honom det. Jo, det går ju men det är en kamp och han morrar så dovt och farligt han bara kan och det är med risk för att bli biten man plockar av honom saken. Jag bänder helt sonika upp munnen på honom men jäklar vad stark han är! Och ibland orkar jag inte så då får man försöka hitta på något annat.

Nu har vi bara glansis på vägar & gator runtomkring oss men dubbar till skorna när inhandlade och jag är jättenöjd med dem! Det är lite lättare att gå avslappnat när man åtminstone har något som bromsar. Moltas är lite lugnare han också när vi är ute för han känner väl att benen bara glider undan när han drar på. Jag är väldigt försiktig på våra promenader för jag är lite rädd att han ska skada sig. Och det positiva med det är ju att jag kommunicerar med kommandon istället för att rycka i kopplet när jag vill att han ska åt mitt håll. Men överlag är han mycket duktigare i kopplet. Det har gett resultat att jag bara stannar när han drar. Han märker att han inte kommer vidare och att det inte lönar sig att dra på. Istället kommer han tillbaka till mig och så kan vi gå tillsammans. Vissa gånger blir det ett evinnerligt stannande men ibland förstår han precis hur han ska gå. Trevligt  .

Fick veta att kennelhosta går här i Storvreta så vi försöker undvika att hälsa på andra hundar. Ganska bra motivation tycker jag...

Bloggandet som försvann kanske man skulle kunna kalla det också, men nu tar jag nya tag. Har en trött Moltas intill mig nu. Han har varit på dagis idag och det tar på krafterna minsann. Detta var inskolning nr 2 och imorgon nr 3. Vi har ökat på tiden successivt och det verkar funka bra. Nu var det några löptikar på dagiset och det sysselsatte ju herr Moltas en del. Men han är duktig på att lyssna när de säger ifrån på skarpen. Han fick matlåda med sig idag, frukosten som han inte ville ha imorse tog jag med. Men inte hade han haft tid att äta heller! Nej, han har än så länge svårt att koppla av överhuvudtaget och det är ju inte så konstigt. Nytt ställe med en massa hundar! Då finns det ju ingen som helst anledning att vila! Fröken Britt vill också att jag inhandlar en nosgrimma till honom... Och jag som tycker att han gjort enorma framsteg på våra promenader! Nu har jag inte längre svullna och värkande händer på kvällarna. Stundtals går han bredvid mig och bara nosar och lunkar på i samma takt som jag, men det är korta stunder. Vi har börjat träna på att gå "fot"  och kör lite intervallträning  när vi är ute. Jag vill ju inte att han ska tröttna på det utan bara fatta galoppen när stunden kommer. Ibland går det jättebra och ibland är han hur okoncentrerad som helst.

Vi var även till veterinären idag då han har behandlats för svamp i öronen sedan innan jul. Höger öra blev bra efter första kuren som pågick en vecka, men vänster svarade inte alls på den behandlingen. Vi fick ett annat preparat som vi nu kört med i två veckor och skönt nog så såg det fint ut idag. Det är så skönt att vi har veterinär här i samhället så det inte är någon stor grej när vi ska iväg. De ligger nästan dörr i dörr med hunddagiset vilket är väldigt praktiskt. Jag har känt små "kulor" innanför huden på halsen och fram på bröstet och passade på att undra om det var något att oroa sig för men sålänge inte Moltas är irriterad av dem eller de ser irriterade ut så kunde jag avvakta. Alltid är det något... Annars är de väldigt förtjusta i honom på kliniken, han är alltid så glad och positiv när vi är där och det kanske de inte är vana vid?

Moltas har hunnit vara med lillhusse på jullov också, hos mormor & morfar. Där fick han göra debut i skidspåret och det skulle man ju vilja ha sett... Positiva morfar satte spårlinan på Moltas och knöt andra änden kring sin egen midja och stack ut i skidspåret. Han kom inte så långt innan han var inlindad som ett paket... Linan gick t o m under skidorna, mellan pjäxan och skidan och så runt, runt kroppen ett par varv. Hå hå ja ja, tänk om man haft en kamera där! Men skam den som ger sig. Det blev ytterligare ett försök och denna gången var även Arvid med och snart var både morfar & Arvid hopknutna, dessutom kring en tall!!!

Jag tror att jag väntar med att ta med Moltas när jag ska ut i skidspåret...

På torsdag börjar vår nya kurs - luktdiskriminering - och det ska bli spännande. Jag längtar efter att få göra roliga saker tillsammans med min härliga hund. Det blir ju nästan bara koppelpromenader nu när man inte kommer ut i skogen för all snö. Visst är det skönt att promenera men det blir ju lite enahanda ibland att gå samma vägar hela tiden. Tänkte ju också börja utställningsträna honom för ev. debut i ringen till sommaren. Det vore ju väldigt bra om det kan ske tillsammans med några andra så det blir mera likt riktig utställning.

Det är rejält halt ute, bara is att ta sig fram på så jag funderar skarpt på att köpa halkskydd till skorna. Det känns lite småtöntigt kan jag villigt erkänna men då jag är ute så mycket och traskar vore det synd med ett benbrott eller två. Jag tror jag biter ihop och köper dubbar trots allt. Det finns ju annars urtuffa kängor från Icebug som jag gärna skulle vilja ha men de kostar några kronor och så här i januari är det inte läge att köpa såna...