Bloggandet som försvann kanske man skulle kunna kalla det också, men nu tar jag nya tag. Har en trött Moltas intill mig nu. Han har varit på dagis idag och det tar på krafterna minsann. Detta var inskolning nr 2 och imorgon nr 3. Vi har ökat på tiden successivt och det verkar funka bra. Nu var det några löptikar på dagiset och det sysselsatte ju herr Moltas en del. Men han är duktig på att lyssna när de säger ifrån på skarpen. Han fick matlåda med sig idag, frukosten som han inte ville ha imorse tog jag med. Men inte hade han haft tid att äta heller! Nej, han har än så länge svårt att koppla av överhuvudtaget och det är ju inte så konstigt. Nytt ställe med en massa hundar! Då finns det ju ingen som helst anledning att vila! Fröken Britt vill också att jag inhandlar en nosgrimma till honom... Och jag som tycker att han gjort enorma framsteg på våra promenader! Nu har jag inte längre svullna och värkande händer på kvällarna. Stundtals går han bredvid mig och bara nosar och lunkar på i samma takt som jag, men det är korta stunder. Vi har börjat träna på att gå "fot"  och kör lite intervallträning  när vi är ute. Jag vill ju inte att han ska tröttna på det utan bara fatta galoppen när stunden kommer. Ibland går det jättebra och ibland är han hur okoncentrerad som helst.

Vi var även till veterinären idag då han har behandlats för svamp i öronen sedan innan jul. Höger öra blev bra efter första kuren som pågick en vecka, men vänster svarade inte alls på den behandlingen. Vi fick ett annat preparat som vi nu kört med i två veckor och skönt nog så såg det fint ut idag. Det är så skönt att vi har veterinär här i samhället så det inte är någon stor grej när vi ska iväg. De ligger nästan dörr i dörr med hunddagiset vilket är väldigt praktiskt. Jag har känt små "kulor" innanför huden på halsen och fram på bröstet och passade på att undra om det var något att oroa sig för men sålänge inte Moltas är irriterad av dem eller de ser irriterade ut så kunde jag avvakta. Alltid är det något... Annars är de väldigt förtjusta i honom på kliniken, han är alltid så glad och positiv när vi är där och det kanske de inte är vana vid?

Moltas har hunnit vara med lillhusse på jullov också, hos mormor & morfar. Där fick han göra debut i skidspåret och det skulle man ju vilja ha sett... Positiva morfar satte spårlinan på Moltas och knöt andra änden kring sin egen midja och stack ut i skidspåret. Han kom inte så långt innan han var inlindad som ett paket... Linan gick t o m under skidorna, mellan pjäxan och skidan och så runt, runt kroppen ett par varv. Hå hå ja ja, tänk om man haft en kamera där! Men skam den som ger sig. Det blev ytterligare ett försök och denna gången var även Arvid med och snart var både morfar & Arvid hopknutna, dessutom kring en tall!!!

Jag tror att jag väntar med att ta med Moltas när jag ska ut i skidspåret...

På torsdag börjar vår nya kurs - luktdiskriminering - och det ska bli spännande. Jag längtar efter att få göra roliga saker tillsammans med min härliga hund. Det blir ju nästan bara koppelpromenader nu när man inte kommer ut i skogen för all snö. Visst är det skönt att promenera men det blir ju lite enahanda ibland att gå samma vägar hela tiden. Tänkte ju också börja utställningsträna honom för ev. debut i ringen till sommaren. Det vore ju väldigt bra om det kan ske tillsammans med några andra så det blir mera likt riktig utställning.

Det är rejält halt ute, bara is att ta sig fram på så jag funderar skarpt på att köpa halkskydd till skorna. Det känns lite småtöntigt kan jag villigt erkänna men då jag är ute så mycket och traskar vore det synd med ett benbrott eller två. Jag tror jag biter ihop och köper dubbar trots allt. Det finns ju annars urtuffa kängor från Icebug som jag gärna skulle vilja ha men de kostar några kronor och så här i januari är det inte läge att köpa såna...