Jaha, så har man börjat jobba då. Det var första riktiga dagen på jobbet idag. Tänk så många det är som gillar mig! Skulle vilja påstå att alla som träffat mig tycker om mig.

 Matte var jätteduktig i morse och prick kl. 6 gick vi ut och då var det fortfarande mörkt. Vi var ute en timme och när vi kom hem kände jag i luften att det var en speciell dag och det gjorde mig så uppspelt. Kunde inte ens äta frukost utan flängde mest omkring härhemma. På tåget var det flera hundar och det var precis hur jobbigt som helst att sitta stilla. Jag låg på golvet och försökte åla mig fram till dem utan framgång. Hm.

Matte åt lunch tillsammans med mig och då passade jag på att äta min frukost som hon tagit med i en matlåda. Sen gick vi ut en sväng och jag fick en ny kompis, en liten vit spets som var 7 månader.  Den jobbar också på stan. Nu är ju inte en trottoar i stan den bästa platsen att leka på men det var ändå kul att träffas och vi hann leka lite grann i alla fall. Träffade en 5-årig springerhane i morse, han jobbar på jordbruksverket så vi kanske ses igen någon morgon.  Han var inte så leksugen men verkade helt ok ändå.

När vi skulle åka hem passade jag på att lyfta på benet för första gången! Matte gurglade till av lycka men jag kände mest att om man har ett jobb så är man ju storJ

Väl hemma blev det en stunds fotboll i trädgården och det är så skönt att få springa omkring i full fart. Nu väntar middag och kvällspromenad och sen en god natts sömn. I morgon är vi lediga och jag tror skogsutflykt och svampplockning står på schemat!

Vad är det för dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Moltas födelsedag hurra hurra hurra!

Fast någe vidare firande har det inte varit måste jag säga. En härlig söndag bara när alla har varit hemma och grejat med lite av varje. Husse lägger tak på uthuset, matte städar och barnen leker med lite av varje. Jag har fått smak för Ellas gosedjur och allt som oftast hittar jag något att bära på fast jag inte får…

Ella har mig som gosedjur och det är helt ok. Idag konstaterade hon att vi har lika stora fötter hon och jag!

Matte & jag stack iväg på en promenad och nu har hon i alla fall kommit till skott och satt fast en kompass på sin jacka så hon har lite koll på var hon är. Vi brukar bara gå rätt upp i skogen här och följa någon stig för att se vart vi hamnar. Idag trodde hon att hon visste var vi skulle komma fram men ack nej. Skogen blev vildare och stigen blötare för att helt plötsligt övergå i kalhygge. Vi hade ingen som helst aning om var vi var. En timme knatade vi på innan det var dags att vända. Plötsligt kände jag hur matte var osäker på vilken väg vi kommit… hon var helt lost. Det gick stigar åt olika håll och hon lät då mig bestämma vart vi skulle gå. Jag hade nosen i backen hela tiden och satte fart, kände ingen som helst tvekan om var vi gått. Man är väl springer! Min matte tycker dessutom att jag är dagens hjälte som forslade hem oss så fint utan minsta tvekan. Och värre födelsedag än så kan man ju ha!

Som katt & hund!

Några riktiga vänner kommer vi nog inte bli men han är helt ok den där Pirre.

Tog lite sovmorgon idag, skönt. Kom ut i skogen en sväng på förmiddagen med lillhusse & matte. Det är alldeles grått och lite småregnigt ute men mysigt tycker vi alla. Jag får komma loss och springa över de mossbeklädda stenarna och två gånger lyckas jag fälla lillhusse…Inte direkt populärt men jag kan ju bara inte hejda mig. Vi leker han och jag, han gömmer sig och jag får springa och leta upp honom. Ingen konst alls faktiskt!

Idag är det skördefest i Storvreta och vi ska iväg och se på    Agilityuppvisning. Det blir en prövning för mig att gå ordentligt bland folk & hundar och det går väl sådär kan jag villigt erkänna. Vid agilitybanan är det ju många hundar som jag vill leka med men då ska vi passivitetsträna igen. Himla påfund det där… Matte snackar med en av agilitytjejerna om att kanske gå en kurs hos dem. Tjejen menar att jag är av precis rätt ras – en med mycket energi. Vad menar hon med det?  Jag får dock prova på lite saker på banan och det är kuuuul! Springa genom tunnel är inga problem, inte ens när den går i vinkel. Hoppa hinder, ingen match alls för mig och efter lite övning klarar jag t o m att springa upp på ett högt brant hinder där man ska upp på ena sidan och ner på den andra. Vi struntar i gungbrädan och slalompinnarna för min matte tror att jag behöver vara lite mer koncentrerad. Vaddå? Det var ju bra med mycket energi! Istället skickar hon in mig i den långa tunneln och tror att tre barn och en husse ska klarar av att ta emot mig på andra sidan;-) Det kunde de inte kan jag säga. Jag hade sån fart och fortsatte bara springa lååångt bort. Så kom jag på att jag ville tokspringa runt runt och fram & tillbaka istället. Matte slängde sig ner på marken och jag sprang dit för att leka med henne men då fångade hon in mig. Rätt sur var hon faktiskt och började gå hemåt. Hon menade att det inte var så kul att vara där med mig längre och tyckte att jag var alldeles för uppspelt. Ja, vaddå då?! Vad hade hon trott? Jag drog i kopplet allt jag orkade och ville inte alls gå i hennes fart. Det blev ju lite hostigt och jobbigt men jag kan bara inte hejda mig. Jag körde t o m på värre än vanligt och hörde på matte att det inte var ok, men brydde mig faktiskt inte.

Full fart framåt hela tiden!

När vi kom hem kollade hon mailen och såg att vi har en reservplats till en lydnadskurs i höst. Hon suckade lite och började prata om att ringa sin tremänning som är hundinstruktör och kolla om vi  kan få privatundervisning. Hon tycker tydligen att vi behöver hjälp rätt omgående…

Vaknar tidigt och bara måste ut! Matte hänger med som tur är fast hon verkar rätt seg idag. Undrar hur det går med hennes intention om att vi ska vara ute och promenixa mellan 6 – 7 på morgnarna? Fast å andra sidan så tror jag att hon fixar det då hon verkar vara en sån där promenadsort. Långa ben har hon och rätt fort går hon och det passar mig precis.

Som vanligt följer vi Arvid till skolan och jag blir överöst av gos och förtjusta utrop från hans klasskompisar. Min matte står bredvid och bara suger i sig allt beröm jag får.

På väg hem träffar jag Wilma, en goldentik som verkar rätt trevlig. Hon är dock precis färdiglöpt så hon är ju inte jätteglad,

men vi ses säkert någon annan gång när hon är på bättre humör.

Vi är bara hemma och vänder innan vi beger oss mot skogen där Sally & matte väntar. De ska visa oss lite härliga promenadstigar som vi kan utforska tillsammans.

 Och ser man på, där står ju Wilma och hänger också. Tydligen är hon och Sally kompisar sen tidigare. Det visar sig att den där Sally har bra många kompisar och nu får ju jag också träffa dem! Cockern Molly är hur rolig som helst och jag är så glad att min matte låter mig springa lös i skogen. Hon inbillar sig att hon kan lita på mig;-) Molly och jag leker på samma sätt medan Sally mest står och tittar på och gruffar lite om vi kommer för nära i våra race. Nelson dyker upp bakom ett träd och jag undrar vad han är för en sort egentligen. Nån slags vattenhund skulle jag tippa på, får väl fråga nästa gång vi ses. Vi går och går, ja tjejerna alltså – jag galopperar fram hit & dit. Fram och tillbaka. Så får de för sig att vi ska ha lite passivitetsträning. Har väl aldrig hört på maken! Då ska jag bara sitta helt stilla och koppla av medan de står och pratar. Sally är tydligen van och jag inser att det bara är att gilla läget.

Hon är tydligen van vid lite av varje den där lilla schnauzertjejen – gå balansgång på nedfallna trädstammar, strecha mot tallar och försöka nå pannkaksbitar som hennes matte pillar in mellan barken, hoppa upp på stenar. Det ville jag också testa men hon är ju så liten och nätt och jag lite tyngre så jag bara gled ner hela tiden. Men med lite mer ansats så kom jag också upp!

Det blev drygt två timmar i skogen idag också. Igår var vi själva jag & matte och träffade nästan ingen. Idag har jag däremot fått så många kompisar, och en del ickekompisar också. Såna där som inte ens får hälsa. Ja, och så 15 år gamle Oskar som varken hör eller ser så honom har man ju inte så stor glädje av. Han har visserligen en nos som fungerar men nån vidare fart på honom är det inte kan jag säga.

När vi kom hem fick jag duscha och det är helt okej. Sen var jag TRÖTT! Bäddade med ett täcke på golvet i köket och snusade en stund. Kände mig rätt nöjd med vår utflykt. Det blev ytterligare en utflykt idag och den gick till jobbet. Idag struntade vi i tåget och tog bilen till stan. Jag är rätt förtjust i att åka bil måste jag säga. Ingen behöver truga mig för att jag ska hoppa in i buren inte. Fick vara utan matte ett bra tag men det gjorde absolut ingenting. Där fanns ju tre andra som gillar mig skarpt!

Nu är det läggdags och vi har hunnit med en kvällspromenad också. Det var mörkt ute och då kan vissa saker kännas lite läskiga. Inte den där tröga labradoren som halades in av sin matte, heller inte de tuffa moppekillarna eller den där lilla ekorren eller vad det var som satt fast i ett koppel. Nej, det är andra saker som plötsligt kan dyka upp längs vägen. En soptunna som står lite konstigt, nån människa som bara står stilla eller så. Tur att jag har matte med mig som jag kan prata med då.

Nu ska vi se om inte lillhusse ska gå och sova för jag har fått tillåtelse att ligga i hans säng. Det är myyyysigt tycker både han och jag.

God natt!

Idag är vi trötta. Allihopa. Jag & matte går med Arvid till skolan och jag får höra hur sööööt jag är när några klasskompisar kommer och vill hälsa på mig. Vi går vidare till tågstationen och träffar de som jag kommer att träffa varje morgon sen när det blir vanliga vardagar här. Jag sätter mig ner och tittar på allt och alla. Tåget kommer men vi ska tydligen inte med idag. Istället går vi upp i skogen och det är härligt väder. Solen skiner och det ångar från stenar och annat. Vi går och går och jag har hittat ett bättre tempo, snabbt men bra och vi går i samma hastighet matte och jag.  Det luktar så gott överallt och jag faller in i mitt sick sack mönster framför matte.

Nästan hemma träffar vi en ny bekantskap, dvärgschnauzern Sally och hennes matte. Sally är en lite småsur dam med ett vackert bärnstenshalsband. Hon är rätt rolig tycker jag. Hon presenterar mig för en löjlig liten papillon vid namn Pepe, han är mindre rolig och står mest och småmorrar bakom sin husse. Där kan han gott stå.

Vi är hemma och vilar ett tag innan det bär iväg mot tåget igen och nu ska vi åka med. Jag kliver världsvant på och sätter mig intill matte.  Har lite svårt att förstå varför jag inte får hälsa på alla andra men men, lägger mig ner och tittar istället. På stationen blir vi hejdade av en äldre dam som frågar om hon får hälsa på mig. Hon berättar att hon har en precis likadan hemma, fast en tik. Samma djupa färg och samma mörka teckning. Hon blir alldeles tårögd när hon säger till matte att hon valt den bästa hundrasen av alla. Trevlig tant.

Nu bär det iväg till jobbet där jag ska få vara om dagarna. Vi bekantar oss med Minna som jobbar där och hon blir alldeles kär i mig! Jag får en boll att leka med och så är vi där ett tag. Matte sitter och läser och är rätt trist så jag passar på att vila en stund. Tja, sen åker vi hem igen. Nu vet jag precis hur man bär sig åt på tåg!

Vi hämtar upp Ella på dagis och väl hemma blir det fotboll i trädgården och jag får springa lös. Tja, sen sitter vi ute och bara myser ett bra tag. Eftermiddagen försvinner i ett huj och jag är rätt trött. Det blir en timmes kvällspromenad i mörkret innan det är dags att gå och sova. Jag somnar direkt när jag lagt mig på min bädd och snarkar djupt.

Har sovit bättre i natt och när det blir dags för morgonpromenad strax efter 6 är jag på strålande humör! Inte gör det nåt att det ösregnar ute. Vi är ute en timme och möter inte en enda hund! Vad är det med alla idag? Får frukost när jag kommer hem och äter synnerligen lugnt och sansat. Får hålla till i hallen tills jag torkat någorlunda men matte håller mig sällskap och läser tidningen. Nu börjar de andra vakna till också och det står inte på förrän vi är ute igen och på väg till skolan med Arvid. Träffar 10-årige Charlie på skolgården, en Berner Sennen.

Lattjar lite med Ella när vi kommer hem, hon gömmer mitt ben och min knut under filten i bädden och jag letar på dem. Sen blir det lugnt en stund och jag passar på att tupplura lite.

Efter en stund tar vi en promenad bort till tågstationen och döm om min förvåning när jag inser att vi faktiskt ska åka med! Det är ju inte bara vi på tåget och visst är det lite konstigt att jag inte får hälsa på ALLA andra men det ska tydligen vara så. När vi gått av tåget är det så många människor runt omkring oss så jag blir alldeles snurrig och stressig. Vet inte riktigt vart vi ska men känner att det är bäst att vara först och dra iväg med oss framåt framåt! Vi går en liten sväng innan vi återvänder till tåget och åker hemåt igen. Sitter fint på golvet intill matte & Ella och tycker att det är rätt skönt när vi kliver av i Storvreta igen. Går sakta hemåt i regnet, lite för sakta om jag får tycka…

På eftermiddagen går vi ut i trädgården och busar med bollen. Det härligt att få springa lös och bara rusa runt bland träd och rabatter. Kommer visst över på granntomten ibland men återvänder när de ropar på mig.

Framåt kvällen tar vi bilen in till stan och släpper av Arvid vid musikskolan. Jag får promenera längs Fyrisån med Ella och matte och nu är det så där mycket folk omkring oss igen och då känner jag hur bråttom jag får. Träffar några hundar men många får inte stanna och morsa på mig, konstigt.

Strax före kl. 19 ska vi iväg igen och den här gången åker vi till veterinären. Jag ska få min 1-årsvaccination. Matte berättar att jag är lös i magen och veterinären känner igenom hela mig och tycker att jag är så fin. Det här med magen kanske bara har med omställningen att göra tror de.

 På kvällen är jag trött, trött, trött. Vi går ut en sväng till innan det äntligen blir dags att gå upp och sova för natten.

Jag har sovit lite oroligt i natt så det är jättekul när matte äntligen vaknar och frågar om jag vill gå ut. De andra sover så vi smyger ner för trappen, ja hon smyger medan jag rasslar på som bara den. Ute ligger dimman som ett mystiskt täcke och det är alldeles tyst. Vi ger oss iväg på en rask promenad och jag sicksackar mig fram som den springer jag är och det finns hur mycket som helst att lukta på. Plötsligt hör jag hur något litet vitt och luddigt därframme skäller på mig. Jag stannar upp och lyssnar lite mera noggrant och så går vi vidare. För säkerhets skull går jag en omväg runt den men kan inte motstå att gå fram och lukta. Det lät värre än det var och vi går vidare. Möter både andra fotgängare och cyklister och jag vill hälsa på alla, men får inte. Nu har jag fått upp farten och drar på rätt bra men så blir det tvärstopp. Hm, jag backar tillbaka till matte och tittar på henne och det var visst bra för nu blir hon glad och går vidare. Jag får upp farten igen men samma sak händer – hon stannar och jag går tillbaka. Det kommer att ta precis hur lång tid som helst att komma hem om hon ska stanna så här hela tiden

Kommer hem i alla fall och får frukost. Nu har resten vaknat och är i full färd med frukost & påklädning. Strax har allihopa gått hemifrån och jag är själv med matte. Konstigt. Hon är rätt trist nu, sitter bara där vid bordet så jag passar på att vila en stund.

Så blir det dags för promenad – jabbadabbadooo! Jag har fattat att jag ska sitta i hallen innan jag får på mig halsbandet och att hon går före ut genom dörren. Nu har vi ett schysst tempo som passar oss båda och vi går igenom skogen en liten bit. Kommer ut på en grusväg och möter en annan springer – som inte får hälsa! Typiskt. Men det är snart glömt för vi går vidare i vårt synnerligen växlande tempo. Jag drar på och hon stannar. Hela tiden. Men jag tror att jag ser ett samband mellan hennes glada tillrop och mitt saktare tempo samtidigt som jag har så himla bråttom.  Plötsligt händer det igen! Jag är en bit före och inser att hon vänt och bara gått åt andra hållet – utan att säga till. Jäklar och vad jag springer för att komma ikapp henne! Och det lönar sig minsann, glada tillrop, smek och Frolic. Det här gillar jag!

Väl hemma släpps jag lös i trädgården och kan kuta så fort jag orkar! Runt träd och genom rabatter flyger jag fram – hej vad det går! Jiiihaaa! Vi leker tafatt och har lika kul båda två.

Kommer in och blir torkad om fötterna. Jag får stanna i hallen medan hon går in i köket och gör lunch till sig själv. Jag passar på att ta en tupplur. När jag vaknar har jag torkat och får gå in till henne och då gosar vi lite leker en stund. Jag blir kammad och vill sitta i hennes knä. Katterna kommer in och käkar men jag bryr mig faktiskt inte så mycket om dem, har sett hur de fräser och viftar med tassarna när jag blir för närgången. Typiskt otrevligt.

Efter en stund kommer det någon och jag kollar lite försiktigt men det var ju lillhusse! Nu blir det bus och stoj en stund igen. Så blir det en åktur med bilen, lilla Ella ska hämtas på dagis och så ska det visst handlas mat. Jag och barnen sitter i bilen och väntar och det funkar bra. Väl hemma får jag hoppa ut ur bilen och vara lös igen, får syn på en katt som slinker genom häcken och jag är inte sen att slinka efter. Hoppsan, kom visst in på granntomten och jösses vad de ropar på mig. Tappar bort katten men lyckas ta mig tillbaka genom samma ställe i häcken. Barnen har hittat en fotboll som är jättekul att jaga och när jag får tag på den kan jag faktiskt bära den! Nu blir det lek och spring en stund igen och vi har så himla kul tillsammans.

När vi kommer in ska maten packas upp och jag får ett tuggben! Funderar lite vad jag ska med det till och lägger det åt sidan ett tag. Fast kanske jag ska prova ändå, hm. Oj, kan liksom inte sluta tugga nu! Lägger mig i min bädd och tuggar och tuggar och tuggar och tuggar och tuggar och…

Jaha, så har man flyttat igen. Åker med nya familjen till Valbo och Jennys Hund & Katt. Här inhandlas det grejer vill jag lova! Fick en bur som passar både mig & bilen perfekt och i den en blå mjuk fäll att ligga på. En Biabädd och en stor säck mat lastas också in innan vi åker vidare till Bastfallet. Träffar tant Hedda igen. Hon luktar inte riktigt lika gott som förra gången när hon höglöpte… Vet inte vad hon tycker om mig egentligen för hon både grälar och är glad samtidigt. Jag låter väl henne vara så kanske hon lugnar ner sig. Vi går en promenad uppe i åsen tillsammans, hela flocken. Jag kollar lite på vad Hedda gör och går där hon går. Jag knuffar lite på henne i farten och då grälar hon igen… Jag har fullt sjå att hålla ihop allesammans och vill helst att alla går precis intill varandra. Jag vill till husse som går först och plötsligt ropar han på mig och jag kan springa lös till honom. Härliga tider! Sen ropar matte och jag springer till henne så fort jag kan och alla blir så glada! Jag får kuta runt kring flocken en stund och plötsligt är jag först, men då helt utan förvarning bara vände allihopa och gick åt andra hållet. Jag tvärnitade och sprang ikapp dem och de blev så där himla glada igen. Underbart att få springa själv och riktigt sträcka på alla benen i full galopp. De ropar och jag kommer och alla bara älskar mig. Det ska nog bli bra det här.