Oj vad tiden rullar på! Har ju inte hunnit rapportera om mina bravader på ett bra tag nu men det har hänt grejer vill jag lova! Jag har börjat på kurs! Varje tisdagkväll åker jag iväg med matte till kursen och där spenderar jag en timme utomhus i mörkret tillsammans med sex, sju andra hundar av olika raser. Trots att alla är yngre än jag så tycker jag nog att det är mig det är mest fart på.

Vår kursledare gillar jag skarpt för hon bjussar på korv ibland och det är inte alls dumt. Min matte fattade det och hade själv fickan full i tisdags. Frolic går ju an men det är ju inte så man gör vad som helst för en fjärdedels sån precis.

Vi har börjat med sitt & ligg vilket jag är jättebra på. Sitt och stanna kvar är jag bra på ibland men vi tränar hårt här hemma. Jaktinkallning var superkul och min matte hade inte en chans att springa ifrån mig. Fast precis när jag skulle komma fram till henne upptäckte jag att cockern Alvin satt och bajsade en bit bort så då sprang jag till honom istället. Såklart.

Läxa till nästa gång är att träna på att gå intill matte. Inte tävlingsfot precis men ändå intill utan att dra i kopplet. Matte använder ordet "här" när hon vill att jag ska gå lite lugnare och faktum är att jag har fattat det. Det går hur bra som helst när vi är ute på våra morgon- och kvällspromenader för då är det ju mörkt och lite läskigt. När vi kommer till stan går det ändå hyfsat får jag nog lov att säga men vi fortsätter hårdträna för jag glömmer bort mig ideligen. Den svåraste övningen av alla är när man ska gå fint förbi hundar & människor UTAN att få hälsa. Jösses vad jag drar och kämpar för att få komma fram till alla och envar.

Vi har också varit på Brukshundcenter och träffat Mia som är hundinstruktör. Där fick matte sitta en timme och prata igenom vad vi ska träna på och hur. Hon tyckte att hon fick en massa goda råd som nu ska praktiseras. Och så köpte hon en rådjursskank som ligger här i frysen och väntar på att det ska bli helg så vi kan göra ett spår och prova hur det går. Spännande!

Vi har även fått kontakt med en annan springerfamilj som vill ha en träningskompis. Det är 6 månaders Ceasar och hans matte som vill träna med oss. Vi har ännu inte träffats med det smids planer och det ska bli jättekul!

Tänk att det har gått en hel månad sen jag flyttade hit! Helt otroligt. En massa smeknamn har jag hunnit få också - Molle Puff, Molle pållen, Molle molekyl och så här i förkylningstider kan det bli Molle Mollipect.

Ja, så har ännu en helg passerat men inte vilken helg som helst utan en kalashelg! Ella fyllde 5 i lördags och det firades minsann. Normalt sett får jag inte vara i husses & mattes säng men när ALLA andra var där och det var paketöppning kunde jag inte hålla mig...

Hm, vems prickiga ben sticker fram därbakom tro?

Matte & jag gick som vanligt en lång tur i skogen och precis som vanligt hittade hon en ny väg som hon måste utforska. Nu har hon börjat prata om att införskaffa en orienteringskarta eller liknande för att kunna hålla koll på vart alla små stigar och skogsvägar leder. Det är ju helt omöjligt att utforska alla till fots på det här viset.

På eftermiddagen kom det gäster och förutom en massa gratulationer tyckte jag att jag mest hörde ord som "visst är han fiiin", "har du någonsin sett en så vacker brun färg?", "oooo, vilken trevlig hund", "tänk vad han kan koppla av fast det är så många här". Till och med tant Hedda verkade lite mera vänligt inställd. Mycket lite dock.

Man vill ju gärna vara med och leka med den nya Barbien"

Såna här dagar blir ju inte direkt som vanliga dagar men det gör inte så mycket. Bara jag får vara med hela tiden är jag jättenöjd. Matte undrar ibland om jag bara inte kan ligga kvar och vila när hon ska upp och hämta något på övervåningen. Men jag bara måste hänga med upp. Jag brukar t o m följa med henne in på toaletten ibland för man vet ju aldrig.

"Skönt med en varm, mjuk kudde när man tröttnat på leken"

"Så blev det kväll och jag ville också mysa & höra på saga"

Nu är det dock måndag igen men vi får vara hemma för lillhusse Arvid har feber & ont i halsen. Vår morgonpromenad tog vi en timme senare än vanligt så det hade hunnit bli ljust ute. Det var alldeles frostigt, krispigt och någon minusgrad ute. Två hundar träffade vi - den första var mer som en dammråtta på ett snöre. Den stod på bakbenen och skällde som bara den. Matten tog ett steg in i skogen med den när vi gick förbi så den lille stackaren måste ha trott att jag var jättefarlig!!! Men apropå farlig, vi hade en man i röd jacka efter oss ett tag och han var verkligen farlig. Det är jag helt säker på trots att min matte hävdade motsatsen. Näe, det gäller att vara på sin vakt minsann.

Hund nummer två var en Sheltie som såg rätt så fredlig ut men strax innan vi möttes halade hussen in den och vi fick inte hälsa. När vi hunnit förbi varandra någon meter så började den också tokskälla. Som om den ville säga att den var mycket farligare än den såg ut men inte vågade säga något förrän jag var en bit bort. Jösses.

Imorgon börjar i alla fall min kurs och det ska bli så himla kul! Där kanske man träffar lite nya kompisar som man får leka med. Hoppas, hoppas, hoppas...

   Jösses vilken regnig dag. Det började stänka under vår morgonrunda sådär vid 6,30, men vad gör väl det? När vi gick med Arvid till skolan ösregnade det verkligen! Arvid fick hålla i mig för första gången under en längre bit och det klarade han galant. Tror att han växte en meter av stolthet och hela vägen hade han ett nöjt leende på läpparna.

Idag kom ingen Elin och tog ut mig på lunchen, hon har hundledigt på torsdagar, så matte kom och promenerade med mig. Vi passerade inspelningsplatsen för Hollywoodversionen av "Män som hatar kvinnor" och nu håller de på och plockar ner alla kulisser. Tänk att en sån storfilm spelas in här i mina kvarter! Igår stod Daniel Craig här i gathörnet och idag går vi här. Så kan det vara när man jobbar i stan  

I tisdags hade vi ledigt och det blev en härlig skogstur då igen. Nu packade vi med oss lite fika - nybakt sockerkaka, saft och vatten till mig. Jag blir så himla törstig och tar mig gärna en slurk ur diken som jag passerar men min matte vill inte riktigt det. "Lortvatten" muttrar hon och drar iväg med mig...

Det är toppen att få lite vatten serverat på promenaden!

Jag gjorde några av mina vanliga race och matte övade inkallning på mig emellanåt. Det går ju jättebra när det inte är några andra i närheten. Men det räcker tydligen inte... Och jag kan berätta att sockerkaka är jättegott!!!

Kära hjärtanes vad tiden går fort! Förra veckan bara sprang iväg men så blir det ju när man jobbar nästan varje dag. Elin kom och tog ut mig på promenad eller joggingtur om dagarna och det är jätteskönt. Matte och jag gick ut längs Fyrisån en dag och vilka konstiga hundar man kan träffa i stan! En nerklippt Portugisisk vattenhund t. ex! Jösses vad konstigt, men rätt fin ändå på något sätt. Han hade fått behålla plymen på svansen i alla fall…

I lördags fick jag följa med husse & Ella till ridskolan. Jag fick visserligen sitta kvar i bilen men bakluckan var öppen så jag kunde se vad som försiggick. Vi har ju träffat på en och annan häst på våra skogspromenader och det är väl inget konstigt med dem egentligen. De är ju inte så intresserade av att hälsa på mig förstås men jag vet inte om jag är så road av dem heller.

Söndagar är härliga tycker jag. Då brukar det bli riktigt långa skogspromenader och i bästa fall får jag springa lös. Min matte har dock blivit lite mera osäker på mig eftersom jag visat att jag verkligen kan dra iväg om jag får upp ett spår. Jag gjorde det i tisdags och det var hon inte så glad åt… Men det var ju min kompis Sally som var ute och plockade svamp och då bara måste jag ju springa bort och hälsa på henne.

Innan jag fick korn på Sally klättrade vi upp på stenar, jag & Ella.

Nu gick vi en skogsväg där det inte brukar vara så många och matte kan lätt hålla koll på om det kommer någon långt bort så då hinner hon kalla in mig och koppla mig. Tror hon… Vi övade verkligen jättemycket på inkallning och jag är så himla duktig! Jag springer också v-ä-l-d-i-g-t fort så om någon känner till några tävlingslopp för springrar så hojta till vetja. Min bromssträcka är väl på ca 50 meter och då gäller det att ingen står i vägen för jag kan fälla en björn till marken med den kraft jag har när jag kommer dånandes. Det har lillhusse fått erfara…

Ser ni att det är jag som springer iväg?

Nu har matte ropat på mig och då kommer jag i full galopp.

På eftermiddagen kom tant Hedda och hälsade på, ni minns min cockerväninna som är 7 år och inte van vid andra hundar i familjen. Jösses vad hon morrade och grälade på mig. Jag gjorde mig till allt jag orkade för att hon skulle leka istället men förgäves.  Kloklippning och badning blev det också den här dagen.  Nåja, duschning rättare sagt. Det är rätt skönt att få en varm dusch och bli genommasserad med schampo när man kommer in efter en lång promenad. Och så upptäckte de att jag fått finnar på hakan! Kan hundar få ungdomsfinnar? Här var det ingen som visste så nu hålls det koll vill jag lova. En fästing hittades också.

Nästa tisdag börjar vi på kurs! Det ska bli kul. Unghundskurs med vardagslydnad så min matte hoppas på att lära sig massor. Hon är verkligen kurssugen! Kantarellkurs, agility, viltspår och kanske jakt. Vi träffade några goldendamer som tipsade om en jakttränare vid namn Lasse Johnson som bor här i närheten. Han är en guru!sa de alldeles lyriska. Nåja, vi får se. Min matte tyckte inte riktigt om den där goldentanten, hon kändes lite för överlägsen och besserwissrig.

Idag är vi lediga så vi har haft lite sovmorgon. Det hade vi inte igår minsann! Då väckte matte mig strax före 6! Jag var så himla trött efter söndagen men hon skulle promt ut och gå. Fast när man väl kommer ut är det ju rätt skönt. Jag har min snygga reflexsele på mig när det är mörkt så det lyser så vackert om mig när vi passerar lampor eller när bilar kör förbi. För kom ihåg: VÅGA SYNAS I HÖSTMÖRKRET - DET ÄR TUFFT MED REFLEX!

   Jaha, så har man börjat jobba då. Det var första riktiga dagen på jobbet idag. Tänk så många det är som gillar mig! Skulle vilja påstå att alla som träffat mig tycker om mig.

 Matte var jätteduktig i morse och prick kl. 6 gick vi ut och då var det fortfarande mörkt. Vi var ute en timme och när vi kom hem kände jag i luften att det var en speciell dag och det gjorde mig så uppspelt. Kunde inte ens äta frukost utan flängde mest omkring härhemma. På tåget var det flera hundar och det var precis hur jobbigt som helst att sitta stilla. Jag låg på golvet och försökte åla mig fram till dem utan framgång. Hm.

Matte åt lunch tillsammans med mig och då passade jag på att äta min frukost som hon tagit med i en matlåda. Sen gick vi ut en sväng och jag fick en ny kompis, en liten vit spets som var 7 månader.  Den jobbar också på stan. Nu är ju inte en trottoar i stan den bästa platsen att leka på men det var ändå kul att träffas och vi hann leka lite grann i alla fall. Träffade en 5-årig springerhane i morse, han jobbar på jordbruksverket så vi kanske ses igen någon morgon.  Han var inte så leksugen men verkade helt ok ändå.

När vi skulle åka hem passade jag på att lyfta på benet för första gången! Matte gurglade till av lycka men jag kände mest att om man har ett jobb så är man ju storJ

Väl hemma blev det en stunds fotboll i trädgården och det är så skönt att få springa omkring i full fart. Nu väntar middag och kvällspromenad och sen en god natts sömn. I morgon är vi lediga och jag tror skogsutflykt och svampplockning står på schemat!

Vad är det för dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Moltas födelsedag hurra hurra hurra!

Fast någe vidare firande har det inte varit måste jag säga. En härlig söndag bara när alla har varit hemma och grejat med lite av varje. Husse lägger tak på uthuset, matte städar och barnen leker med lite av varje. Jag har fått smak för Ellas gosedjur och allt som oftast hittar jag något att bära på fast jag inte får…

Ella har mig som gosedjur och det är helt ok. Idag konstaterade hon att vi har lika stora fötter hon och jag!

Matte & jag stack iväg på en promenad och nu har hon i alla fall kommit till skott och satt fast en kompass på sin jacka så hon har lite koll på var hon är. Vi brukar bara gå rätt upp i skogen här och följa någon stig för att se vart vi hamnar. Idag trodde hon att hon visste var vi skulle komma fram men ack nej. Skogen blev vildare och stigen blötare för att helt plötsligt övergå i kalhygge. Vi hade ingen som helst aning om var vi var. En timme knatade vi på innan det var dags att vända. Plötsligt kände jag hur matte var osäker på vilken väg vi kommit… hon var helt lost. Det gick stigar åt olika håll och hon lät då mig bestämma vart vi skulle gå. Jag hade nosen i backen hela tiden och satte fart, kände ingen som helst tvekan om var vi gått. Man är väl springer! Min matte tycker dessutom att jag är dagens hjälte som forslade hem oss så fint utan minsta tvekan. Och värre födelsedag än så kan man ju ha!

Som katt & hund!

Några riktiga vänner kommer vi nog inte bli men han är helt ok den där Pirre.

Tog lite sovmorgon idag, skönt. Kom ut i skogen en sväng på förmiddagen med lillhusse & matte. Det är alldeles grått och lite småregnigt ute men mysigt tycker vi alla. Jag får komma loss och springa över de mossbeklädda stenarna och två gånger lyckas jag fälla lillhusse…Inte direkt populärt men jag kan ju bara inte hejda mig. Vi leker han och jag, han gömmer sig och jag får springa och leta upp honom. Ingen konst alls faktiskt!

Idag är det skördefest i Storvreta och vi ska iväg och se på    Agilityuppvisning. Det blir en prövning för mig att gå ordentligt bland folk & hundar och det går väl sådär kan jag villigt erkänna. Vid agilitybanan är det ju många hundar som jag vill leka med men då ska vi passivitetsträna igen. Himla påfund det där… Matte snackar med en av agilitytjejerna om att kanske gå en kurs hos dem. Tjejen menar att jag är av precis rätt ras – en med mycket energi. Vad menar hon med det?  Jag får dock prova på lite saker på banan och det är kuuuul! Springa genom tunnel är inga problem, inte ens när den går i vinkel. Hoppa hinder, ingen match alls för mig och efter lite övning klarar jag t o m att springa upp på ett högt brant hinder där man ska upp på ena sidan och ner på den andra. Vi struntar i gungbrädan och slalompinnarna för min matte tror att jag behöver vara lite mer koncentrerad. Vaddå? Det var ju bra med mycket energi! Istället skickar hon in mig i den långa tunneln och tror att tre barn och en husse ska klarar av att ta emot mig på andra sidan;-) Det kunde de inte kan jag säga. Jag hade sån fart och fortsatte bara springa lååångt bort. Så kom jag på att jag ville tokspringa runt runt och fram & tillbaka istället. Matte slängde sig ner på marken och jag sprang dit för att leka med henne men då fångade hon in mig. Rätt sur var hon faktiskt och började gå hemåt. Hon menade att det inte var så kul att vara där med mig längre och tyckte att jag var alldeles för uppspelt. Ja, vaddå då?! Vad hade hon trott? Jag drog i kopplet allt jag orkade och ville inte alls gå i hennes fart. Det blev ju lite hostigt och jobbigt men jag kan bara inte hejda mig. Jag körde t o m på värre än vanligt och hörde på matte att det inte var ok, men brydde mig faktiskt inte.

Full fart framåt hela tiden!

När vi kom hem kollade hon mailen och såg att vi har en reservplats till en lydnadskurs i höst. Hon suckade lite och började prata om att ringa sin tremänning som är hundinstruktör och kolla om vi  kan få privatundervisning. Hon tycker tydligen att vi behöver hjälp rätt omgående…

Vaknar tidigt och bara måste ut! Matte hänger med som tur är fast hon verkar rätt seg idag. Undrar hur det går med hennes intention om att vi ska vara ute och promenixa mellan 6 – 7 på morgnarna? Fast å andra sidan så tror jag att hon fixar det då hon verkar vara en sån där promenadsort. Långa ben har hon och rätt fort går hon och det passar mig precis.

Som vanligt följer vi Arvid till skolan och jag blir överöst av gos och förtjusta utrop från hans klasskompisar. Min matte står bredvid och bara suger i sig allt beröm jag får.

På väg hem träffar jag Wilma, en goldentik som verkar rätt trevlig. Hon är dock precis färdiglöpt så hon är ju inte jätteglad,

men vi ses säkert någon annan gång när hon är på bättre humör.

Vi är bara hemma och vänder innan vi beger oss mot skogen där Sally & matte väntar. De ska visa oss lite härliga promenadstigar som vi kan utforska tillsammans.

 Och ser man på, där står ju Wilma och hänger också. Tydligen är hon och Sally kompisar sen tidigare. Det visar sig att den där Sally har bra många kompisar och nu får ju jag också träffa dem! Cockern Molly är hur rolig som helst och jag är så glad att min matte låter mig springa lös i skogen. Hon inbillar sig att hon kan lita på mig;-) Molly och jag leker på samma sätt medan Sally mest står och tittar på och gruffar lite om vi kommer för nära i våra race. Nelson dyker upp bakom ett träd och jag undrar vad han är för en sort egentligen. Nån slags vattenhund skulle jag tippa på, får väl fråga nästa gång vi ses. Vi går och går, ja tjejerna alltså – jag galopperar fram hit & dit. Fram och tillbaka. Så får de för sig att vi ska ha lite passivitetsträning. Har väl aldrig hört på maken! Då ska jag bara sitta helt stilla och koppla av medan de står och pratar. Sally är tydligen van och jag inser att det bara är att gilla läget.

Hon är tydligen van vid lite av varje den där lilla schnauzertjejen – gå balansgång på nedfallna trädstammar, strecha mot tallar och försöka nå pannkaksbitar som hennes matte pillar in mellan barken, hoppa upp på stenar. Det ville jag också testa men hon är ju så liten och nätt och jag lite tyngre så jag bara gled ner hela tiden. Men med lite mer ansats så kom jag också upp!

Det blev drygt två timmar i skogen idag också. Igår var vi själva jag & matte och träffade nästan ingen. Idag har jag däremot fått så många kompisar, och en del ickekompisar också. Såna där som inte ens får hälsa. Ja, och så 15 år gamle Oskar som varken hör eller ser så honom har man ju inte så stor glädje av. Han har visserligen en nos som fungerar men nån vidare fart på honom är det inte kan jag säga.

När vi kom hem fick jag duscha och det är helt okej. Sen var jag TRÖTT! Bäddade med ett täcke på golvet i köket och snusade en stund. Kände mig rätt nöjd med vår utflykt. Det blev ytterligare en utflykt idag och den gick till jobbet. Idag struntade vi i tåget och tog bilen till stan. Jag är rätt förtjust i att åka bil måste jag säga. Ingen behöver truga mig för att jag ska hoppa in i buren inte. Fick vara utan matte ett bra tag men det gjorde absolut ingenting. Där fanns ju tre andra som gillar mig skarpt!

Nu är det läggdags och vi har hunnit med en kvällspromenad också. Det var mörkt ute och då kan vissa saker kännas lite läskiga. Inte den där tröga labradoren som halades in av sin matte, heller inte de tuffa moppekillarna eller den där lilla ekorren eller vad det var som satt fast i ett koppel. Nej, det är andra saker som plötsligt kan dyka upp längs vägen. En soptunna som står lite konstigt, nån människa som bara står stilla eller så. Tur att jag har matte med mig som jag kan prata med då.

Nu ska vi se om inte lillhusse ska gå och sova för jag har fått tillåtelse att ligga i hans säng. Det är myyyysigt tycker både han och jag.

God natt!